De senaste dagarna har livet varit sådär jobbigt igen. Som om man spolade tillbaka tiden till september, november, december eller januari. Jag fick känna på hur mörkret kändes igen. Hur det känns när tankarna tar över en och hur smärta och rädsla egentligen känns. 

Men det gav mig också en inblick och känsla av att jag hade kommit ifrån det. Att jag hade börjat bli fri, men det är också därför det är jobbigt att det kommer tillbaka. För det är som att falla tillbaka till en trygghet, där man inte behöver kämpa för nått utan man kan göra som alla tankar säger till en. 
Men i det mörker kan man inte leva. Det är inget liv. Man lever inte, man överlever. Om knappt det.

Så att nu resa sig upp igen och börja om på ett sätt är jobbigt. Men känslan av att vara här ger mig en känsla av obehag och panik. Så har jag på ett sätt kommit hit igen, ska jag ta mig ifrån det igen.