Att ligga ute på en madrass nerkrupen i en sovsäck bland kuddar och filtar med en fin vän bredvid under ett täcke av en stjärnklar himmel och disutera livet tills man somnar är något man borde göra oftare! Sommaren, jag är redo för dig!

Ja, 400 dagar är lång tid. En förjävla lång tid. Och innan dess ska jag hinna med mycket!

Men om 400 dagar är det min tur att vara go och gla', springa ut ur skolan med studentmössan på huvudet iklädd i en vitklänning, åka flak och skrika sig hes och inte bry sig ett skit om dagen efter! Om jag längtar? Svar: JAAAAAAA!!

Hälften av dom som kämpar

Går under

Och hälften av dom som älskar

Exploderar

 

 

 

Denna dagren började inte bra.. Inte någonstans. Vi skulle egentligen åkt och avlivat min lilla kanin idag för att han började bli sjuk igen, men det blev aldrig så..  Han somnade inatt av sig själv. På ett sätt känns det skönare att det hände än att någon annan gjorde så att det hände, men det lika tråkigt ändå. Han skulle blivit 9 år på tisdag så han var riktigt gammal. Men det känns så tomt. Har haft kanin hemma sen jag föddes och nu finns det inte någon liten ninis :(( Sov gott älskade lilla Pickoo♥

Så längesedan är det jag just nu befann mig i Globen med min Justin endast metrar ifrån mig. Tårar fyllde kinderna, halsen sved av skrik och sång, fötterna gjorde ont. Men just då betydde det ingenting. Det enda som betydde något var lyckan. Lyckan av att leva sin största dröm. Lyckan av att äntligen efter flera år få se honom. Höra honom sjunga och se att jo, hans finns faktist i verkligheten.

Känslan av att vara hel. Att det var okej att visa alla känslor. Dela den stunden med flera tusen andra som förstår vad man menar.

Alla var likadana. Visa sin smärta och lät Justin ta bort den. Visa glädje och delade den med honom. 
Jag kan fortfarande höra allt skrik, all sång och se lyckan i alla ögon. För det är timmar ur mitt liv som jag aldrig aldrig aldrig kommer att glömma. 

 

De här två hängde jag med hela dagen idag. Hörlurarna på och musiken på hög volym för att stänga ute allt medan ögonen såg på we heart it i timmar för att på något sätt fly ifrån verkligheten ett tag.

 

//

 

Men på ett sätt känns det så fel att alltid göra så, Stänga av allt och dra sig undan. Gömma sig ifrån allt och alla. Man ser telefonen lysa men öppnar det inte utan klickar bara bort det. Hur mycket man älskar den personen som skickade det finns det vissa dagar inte ork tilll att ta en konversation med den. Man orkar inte ljuga om att allt är bra, orkar inte lotsas skratta åt ett skämt, orkar inte förklara hur man mår för att man inte ens vet det själv. Man vill bara gömma sig och lotsas att man inte finns och väntar på att dagen ska gå så att man sedan kan börja om på nytt dagen efter.

 

Det är sånna här dagar jag är glad att jag har all musik jag lyssnar på. Alla personer som sjunger om allt som gör ont eller som får en att glömma det. Säg aldrig till någon att musiken som den lyssnar på är dålig eller att du hatar den artisten eller att "men det är ju bara en artist". För det är inte så. Den eller de personerna kan vara anledningen till att flera personer är här. Att den står här med sin högra och vänstra fot på jorden. Allt tack vare en person och dens musik. Så tänk på vad du säger innan du öppnar munnen. Du behöver inte älska all typ av musik eller artister, men ha tillräckligt med respekt för att inte hata dem. För den personen kan betyda allt för någon annan.

 

Jag kan sitta i timmar och lyssna och se på liveframträdanden för att få en dag att gå. Få den att ta slut och hoppas på att morgon dagen blir bättre. Känna att någon är bredvid än och samtidigt vara ensam. Ha en person som inte lämnar en oavsett. En som inte går för att det blev lite jobbigt eller inte hör av sig på några dagar. Den som alltid är där och förstår utan att du behöver berätta eller säga ett ord

 

//

 

Hade tänkt att skiva något positivt och att detta var en bra dag, men jag är så trött på att ljuga om det. Trött på alla lögner som är överallt om att allt är bra, när det inte är det så vi hoppa den lögnen idag och möter sanningen och verkligheten.

Idag är en sån där dag så jag är "sick and tired of being sick and tired" och man bara gräver ner sig allt lite djupare, tänker lite mer och gör allt lite värre. Ska sluta skriva här nu innan jag börjar på en novell om hur allt är, så istället så hörs vi imorgon då allt förhoppningsvis känns lite bättre. xx. 

Mard 2013 har innehållt mycket. Mest i kategorin känslor. Lycka så hjärtat slår trippelt, dubbelt och stannar på samma gång och sekunden senare har tårar av ilska, tomhet och besvikelse. Cheers to the teenage years som man brukar säga för på något jobbigt sätt så tillhör det. Annars så har jag hängt i Stockholm och vart på Art On Ice, köpt nya skor (<3333) dränkts i plugg, bokat resan till London, fotat självporträtt och lyft en massa vikter på gymmet och ätit mat.

 

 

 

Ni vet känslan när man behöver en kram. När man behöver någon om håller ihop en. Någon som håller i en. Någon som håller ihop allting åt en för någon sekund för att allt inte ska rasa samman.
Känslan när man vill vara nära någon, men man ändå är rädd för det.
När man vill träffa någon som gör en glad men någonting i en säger att det är fel att vara glad.
När man vill, men inte vågar.

Det är precis så det är.

 

I slutet av veckan bär det av till Stockholm för att spendera en långhelg i storstaden med Art On Ice som huvudmål, men även en shoppingrunda ska hinnas med och jag sitter just nu och tittar igenom utbudet i alla butiker för att hitta någonting att fylla min vårgarderob med. Högst upp på listan är skorna som jag har dagdrömt om sedan i november har dagdrömt, dregglat och haft ett enormt måste-ha begär äntligen ska köpa!! Sedan även jeans i en ljus tvätt, tröjor i våriga färger/ motiv och en bomberjacka. 

Mitt i all blåst och regn blandat med snö kan man inte låta bli att länga till sommaren. just nu känns short och bikini långt bort och bruna ben existerar inte för fem öre, men längtan efter det, den är större än stor. Men samtidigt är det skönt, att få ha något att längta till. Någon som gör det värt att kämpa sig upp ur sängen alla mörka och kyliga morgonar för att se att det faktist blir ljusare tidigare på morgonen. Det känns skönt i hjärtat.