Sa igår hejdå till "min" fina vita ponny och bästa vän som idag åkte till ett annat stall. Trodde inte innan att det skulle ta emot så enorm mycket även om jag antagligen kommer att få tillbaka henne, men att ha haft henne som sin egna i lite mer än tre år har satt sina spår i mitt hjärta. Hon som äger Kisandra har också en annan häst och vi har bytt nu för att han är ganska svårhanterad, men han har stått i vårat stall innan och jag har ridit honom så jag fick tillbaka honom men blev av med min lilla snöflinga ♥ 

Fått lite frågor om förvirrade nior som ska välja till gymnasitet och tänkte att det är lättast att skriva ett helt inlägg om det än att svara på kommntarer här och där.

 

Först tycker jag att det är ganska kul att ni frågar mig, som velade runt som en galning och inte hade någon aning om vad jag skulle gå och bytte skola och linje hit och dit. 

Så ni som får panik så fort ni ser eller hör ordet "gymnasieval", så vet jag exakt hur det känns och jag lider med er!

 

 

Jag var på massa skolor och tittade på olika linjer och kände inte att något verkade passa mig.  Jag visste att jag inte ville gå natur-linjen för att jag verklen inte gillar NO ämnen men ville jag gå en studieförberedande linje.

Så jag körde på samhäll- beteendevetande för att jag tyckte att det var det mest interssanta och även en bred linje som jag kunde bli ganska mycket utav efteråt. Så jag sökte till en skola 5 mil hemifrån och när skolan slutade så kände jag att det kändes bra, men jag var ända inte helt 100.

 

När jag 2 veckor senare får reda på att jag har kommit in på skolan kändes det bra, men någon vecka efter kom velandet tillbaka. Vill jag verkligen det här? Orkar jag åka buss så länge? Orkar jag med att plugga så mycket? Svaret var nej, så jag bytte till skolan som ligger nära hemma och valde då att gå Samhäll- media, det jag egentligen villle gå men var inte alls sugen på det skolan, men började. 

Vilket slutade att min magkatarr kom tillbaka för ångest över skolan. Jag var för skolltrött för att orka plugga igen. Efter en lång diskussion med mamma så kom jag fram till att jag skulle byta ännu en gång och gå estetisk media och sen välja foto, för att våga satsa på min dröm och lyssna på mig själv och inte alla andra. Det är det felet man gör.

 

Lyssnar på vad dom andra säger. Nästan alla mina lärare sa "du är ju bra på det här, du ska gå detta va?" Så jag lyssnade på dom och valde det de ville och inte det jag ville. 

Man har ju haft drömmar sen man var yngre eller fått någon dröm för något år sen med att "detta vill jag bli när jag blir stor" och det är NU som man ska göra om den drömmer. Ifrån en dröm till ett mål. Inte låta det vara en dröm längre utan att ge sig ut i livet och kämpa för att komma dit oavsett om det handlar om att bli stylist hos någon kändis eller läkare eller forskare. 

 

Vad menar jag med det? Jo jag har en massa drömmar, att bli fotograf, träffa One Direction, flytta till London osv. Men i drömmen så finns det en rädsla. Tänk om jag inte lyckas, tänk om de inte kommer bry sig om mig så som jag bryr mig om dem, tänk om jag inte har någonstans att bo? 

Det är just då som man ska våga satsa och bara göra det, för om du inte gör det så vet du ite om du lyckas eller inte. Och hur grymt skulle det inte vara att kunna säga att "jag följde min dröm som jag har haft sen jag var liten?"

 

Så gör det som du vill för att du vill göra det, skit i om andra säger att du inte kommer att lyckas, vänd dig så om och säg "watch me!"

 

Tycker att ni också ska ta och titta på denna filmen. Det hon säger är så sant. Jag tittade på Eclipse och spolade tillbaka flera flera gånger innan jag hade min diskussion med mamma, och det var nog denna som fick mig att våga. Våga göra det jag vill just nu, men om jag vill det om 10 år, vad spelar det för roll? Då är jag någon helt annan stans och har antaglign lärt mig massor utav det val jag gör nu. Även om det är rätt eller fel, men det märker jag då.

 

 

Maj

Njöt av det fina vårvädret och fotade massor. Började träna ponnyn på riktigt efter månader av vila och promendader. gjorde de sista ansträngningarna i skolan och längtade mest till sommarlovet

 

Juni

Var på RixFM festival, klättrade på stolar i skolans aula och skaffade mig ett fint blåmärke på hela benet, lagom till skolavslutningen med avslutningsmiddag, spex och allt som det innehöll. Fick en väldigt fin film och månadern höjdpunkt var att jag åkte till Grekland i 3 veckor.

 

 

Sitter och försöker få ihop något som ska likna en sumering av året. Kollar på massa bilder och inser hur mycker saker som jag har glömt har hänt och hur mycket saker, och inte minst jag har ändrats.

 

Hade jag gissat förra året vad jag skulle göra nu så skulle jag nog inte i min vildaste fantasi kunnat tro vissa saker! Till exepel att, jag om 93 dagar just nu befinner mig i min drömstad London med min bästis! Resan bokades igår ooooh längtar!! Eller att om 130 dagar så är jag i Stockholm och ser mina favoritkillar stå på en scen för andra gången (ryser av tanken) Eller att jag skulle vara såhär dedicated i one direction. Då jag ganska precis hade börjat lyssna på dom och tyckte att dom var 5 killar som sjöng bra och såg bra ut. Sen ville jag veta vad de hette, och då spårade lite...

 

Mest chockad är jag nog öven mitt gymnasieval! Jag velade mellan samhäll beteende, samhäll media och estet teater. Att gå en ren media linje var inte ens med på kartan.

 

Hur bra ser inte det här ut?

[Bilder ifrån google]

Det här kommer blir så U N D E R B A R T ! ! ! ! ! ! ! !

GODNATT!!!

Finns det något som stämmer in på livet mer än Tublr's teenagerposters?

Pluggar SO, svenska och fysik om vart annant. Den gula, #1055 är så jag just nu.. Borde inte sitta här och skriva dett just nu, men det är mycket roligare och intressantare än att lära mig om atom- och kärnfysik. Fattar inte ens hur allt kan vara uppbyggt av atomer med negativa och positiva laddningar. Kärnfraftverkt eller radioaktivitet wtf?

Någon människa på detta jordklot som förstår sig på sånt här? Maila mig i så fall!!!