don't underestimate the power of music

De här två hängde jag med hela dagen idag. Hörlurarna på och musiken på hög volym för att stänga ute allt medan ögonen såg på we heart it i timmar för att på något sätt fly ifrån verkligheten ett tag.
 
//
 
Men på ett sätt känns det så fel att alltid göra så, Stänga av allt och dra sig undan. Gömma sig ifrån allt och alla. Man ser telefonen lysa men öppnar det inte utan klickar bara bort det. Hur mycket man älskar den personen som skickade det finns det vissa dagar inte ork tilll att ta en konversation med den. Man orkar inte ljuga om att allt är bra, orkar inte lotsas skratta åt ett skämt, orkar inte förklara hur man mår för att man inte ens vet det själv. Man vill bara gömma sig och lotsas att man inte finns och väntar på att dagen ska gå så att man sedan kan börja om på nytt dagen efter.
 
Det är sånna här dagar jag är glad att jag har all musik jag lyssnar på. Alla personer som sjunger om allt som gör ont eller som får en att glömma det. Säg aldrig till någon att musiken som den lyssnar på är dålig eller att du hatar den artisten eller att "men det är ju bara en artist". För det är inte så. Den eller de personerna kan vara anledningen till att flera personer är här. Att den står här med sin högra och vänstra fot på jorden. Allt tack vare en person och dens musik. Så tänk på vad du säger innan du öppnar munnen. Du behöver inte älska all typ av musik eller artister, men ha tillräckligt med respekt för att inte hata dem. För den personen kan betyda allt för någon annan.
 
Jag kan sitta i timmar och lyssna och se på liveframträdanden för att få en dag att gå. Få den att ta slut och hoppas på att morgon dagen blir bättre. Känna att någon är bredvid än och samtidigt vara ensam. Ha en person som inte lämnar en oavsett. En som inte går för att det blev lite jobbigt eller inte hör av sig på några dagar. Den som alltid är där och förstår utan att du behöver berätta eller säga ett ord
 
//
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0