Usch, detta gör ont i hjärtat att skriva, men våran fina kissekatt Svinto är borta.. föralltid.. Han kom hem i torsdags kväll och var jättesjuk och rörde sig knappast och låg på golvet med huvudet nästan i vattenskålen och hade inte ens energi till att dricka. Mamma fick lyfta upp honom till soffan för att han inte orkade själv och

nånstans då kände jag att det var slutet och sen i fredags morse har vi inte sett honom...
Vår ost-älskande katt med lockig päls som ett får på magen och som var ägare till det mest irriterande jamandet på morgonen. Mitt enda sällskap under tiden som jag var sjuk hela februari och mars.