En spark i rumpan

Någon ville har ett "en spark i rumpan ifrån soffan" inlägg. Lets go!
 
Det första du behöver gör är att bestämma dig. Bestämma dig för vad du vill gör och varför du vill. Men om du gör det för någon annan än dig själv så är jag ganska säker på att du kommer misslyckas. Du måste bestämma dig för att du gör det för ditt eget bästa.
Även om du har en PT som står och skriker rösten av sig på dig så är det du som måste göra jobbet. Du måste ta alla stegen på löprundan, du måste göra alla benböj, du måste göra en extra repetiotion även fast du inte trodde att du skulle orka göra det. Ingen annan kan göra det jobbet åt dig.
Och ja, det är skitjobbigt och det känns som att man halvt ska dö under tiden.
 
 
Men tänk då på hur underbart det kommer att vara när du har kommit dit du vill. Det spelar ingen roll och du vill träna för att må bra eller om du vill bygga dig en tonad kropp. Du kommer bli lika stolt över sig själv när du har lyckats. Och varför välja att misslyckas när att lyckas är ett val?
Är det så svårt att säga nej? Till vad? Att få något som du har velat ha i kanske flera år istället för något som du vill ha i 5 minuter.
 
Ja, det är jättejobbigt i början, men tillslut så vänjer du dig vid det och tycker att det du innan tyckte var jättejobbigt nu är mycket lättare. Det är då du har nått en förändring. 
När du väl har bestämt dig så kan du komma hur långt som helst.
 
 
Tror du att de som vinner VM och OS har suttit i en soffa och tittat på film hela sitt liv? Knappast! De har varje dag gått upp ur sängen och sagt till sig själva att det vill och kan. Även de dagar så man hellre hade velat vända sig om och sova vidare så har de gått upp och kämpat för något som de vill ha och det är då det sker en förändring. När du kämpar fast du egentligen inte till 100% "känner för det" Det är då du har bestämt dig.
Även om du kanske inte ska ta VM guld i 10km löpning så måste du gå upp varje morgon, ställa sig framför spegeln och säga "Jag vill, och jag kan!" 
Vill du så kan du. Kan du inte, utan ger upp, så vill du inte tillräckligt mycket. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0